Fjäriln vingad syns på Haga

C. M. Bellman, 1790. Fredmans sånger no, 64.

1. Fjäriln vingad syns på Haga

mellan dimmors frost och dun

sig sitt gröna skjul tillaga

och i blomman sin paulun.

Minsta kräk i kärr och syra,

nyss av solens värma väckt,

till en ny högtidlig yra

eldas vid sefirens fläkt.

2. Haga, i ditt sköte röjes

gräsets brodd och gröna plan;

stolt i dina rännlar höjes

gungande den vita svan.

Längst ur skogens glesa kamrar

höras täta återskall

än från den graniten hamrar,

än från yx i björk och tall.

3. Se, Brunnsvikens små najader

höja sina gyllne horn,

och de frusande kaskader

sprutas över Solna torn;

under skygd av välvda stammar

på den väg man städad ser,

fålen yvs, och hjulet dammar,

bonden milt åt Haga ler.

4. Vad gudomlig lust att röna

inom en så ljulig park,

då man hälsad av sin sköna,

ögnas av en mild monark!

Varje blick, hans öga skickar,

lockar tacksamhetens tår -

rörd och t just av dessa blickar,

själv den trumpne glättig går.

--